Klassträff & hundbett
Igår skulle jag på klassträff med min gamla gymnasieklass. Alla klasserna som gick ut 2004 från Svalövs Naturbruksgymnasium skulle träffas i Lund för en trevlig kväll tillsammans med både middag och nattklubb, och jag tyckte det skulle bli jättekul!
En timme innan jag skulle åka gick jag & Nouchi ut på en liten kissrunda men vi hann inte så långt längs 101:an innan en lös schäfer kom farande ut från sin trädgård och hoppade på oss! Jag försökte ställa mig emellan hundarna för att skydda Nouchi men schäfern nafsade hejvilt och det bar sig inte bättre än att mitt lår och min ena hand kom emellan. När matten till sist lyckades få tag i sin schäfer och dra bort honom så skyndade jag mig över till andra sidan vägen för att känna över Nouchi så hon inte hade blivit biten. Under tiden hörde jag hur schäferns ägare satte in sin hund i bilen, men jag tänkte att hon nog skulle komma bort till mig och höra hur det gick när hon väl fått in sin hund i bilen...men gissa om jag blev både chockad och arg när jag såg att hon körde sin väg utan att fråga hur det gick med mig och min hund..!!! Eftersom adrenalinet flödade och att jag var så fokuserad på att söka igenom Nouchis päls efter eventuella bitmärken så märkte jag inte att jag själv blödde både från handen och låret förens efter ett tag. Där stod jag ensam längs 101:an med blodet rinnandes från både handen och låret medans bilarna susade förbi och försökte fatta vad som hade hänt. Jag och Nouchi tog oss på darriga ben hemåt, och så fort vi kommit hem ringde jag min kille. Han kom direkt och tröstade mig medans jag tvättade min sår. Som tur var blev ju inte Nouchi skadad men jag var chockad och låret gjorde ordentligt ont så jag funderade på om jag skulle gå på klassträffen eller inte, men eftersom jag längtat så länge efter att få träffa alla så bestämde jag mig för att i alla fall vara med på middagen.
Jag har sett den här hunden tidigare på promenad med sin matte, hon håller den alltid hårt intill sig i kort koppel och varenda gång hon har sett mig & Nouchi komma så vänder hon direkt och går en annan väg så jag misstänkte sedan tidigare att den hunden troligtvis inte var så värst trevlig mot andra hundar, men att den skulle hoppa på oss oprovocerat hade jag inte en aning om! Nouchi är ju en tik och dessutom är hon ju igång och ska börja löpa så jag tyckte det var väldigt konstigt att han var såpass aggressiv mot oss som han trots allt var. Hon hade ju ändå hunden lös när hon skulle gå från trädgården till bilen, tänk om det istället varit ett barn som kommit gåendes där med sin hund...Även om schäfern inte var aggressiv mot mig utan "bara" min hund så kom ju jag emellan och fick ett av hans nafs. Tänk om det varit ett barn med sin valp/lilla hund som råkat gå där istället, lyft upp den i famnen för att rädda den och schäfern börjat nafsa efter hunden...det kunde ha slutat väldigt illa....
Min kille blev så upprörd över att den andra hundens ägare inte frågat mig hur det gick att han åkte direkt hem till dem efter att han lämnat mig på tågstationen och berättade för kvinnans man vad som hänt. Han berättade att hans fru och hunden var på skogspromenad, men han blev förfärad över det som hänt och över att hon inte frågat mig hur det gick så han lovade att prata med sin fru när hon kommit hem. När jag kom hem igen så fick jag veta att hon hade kommit hem till oss på kvällen och frågat efter mig, och i förmiddags kom hon och pratade med mig och bad om ursäkt. Det kändes bra att hon bad om ursäkt, och jag hoppas verkligen hon förstod att hon inte kan ha den hunden lös mer...som sagt nästa gång hon "..bara ska ta hunden till bilen.." är det kanske ett litet barn med sin lilla hund som kommer gåendes där...
En timme innan jag skulle åka gick jag & Nouchi ut på en liten kissrunda men vi hann inte så långt längs 101:an innan en lös schäfer kom farande ut från sin trädgård och hoppade på oss! Jag försökte ställa mig emellan hundarna för att skydda Nouchi men schäfern nafsade hejvilt och det bar sig inte bättre än att mitt lår och min ena hand kom emellan. När matten till sist lyckades få tag i sin schäfer och dra bort honom så skyndade jag mig över till andra sidan vägen för att känna över Nouchi så hon inte hade blivit biten. Under tiden hörde jag hur schäferns ägare satte in sin hund i bilen, men jag tänkte att hon nog skulle komma bort till mig och höra hur det gick när hon väl fått in sin hund i bilen...men gissa om jag blev både chockad och arg när jag såg att hon körde sin väg utan att fråga hur det gick med mig och min hund..!!! Eftersom adrenalinet flödade och att jag var så fokuserad på att söka igenom Nouchis päls efter eventuella bitmärken så märkte jag inte att jag själv blödde både från handen och låret förens efter ett tag. Där stod jag ensam längs 101:an med blodet rinnandes från både handen och låret medans bilarna susade förbi och försökte fatta vad som hade hänt. Jag och Nouchi tog oss på darriga ben hemåt, och så fort vi kommit hem ringde jag min kille. Han kom direkt och tröstade mig medans jag tvättade min sår. Som tur var blev ju inte Nouchi skadad men jag var chockad och låret gjorde ordentligt ont så jag funderade på om jag skulle gå på klassträffen eller inte, men eftersom jag längtat så länge efter att få träffa alla så bestämde jag mig för att i alla fall vara med på middagen.
Jag har sett den här hunden tidigare på promenad med sin matte, hon håller den alltid hårt intill sig i kort koppel och varenda gång hon har sett mig & Nouchi komma så vänder hon direkt och går en annan väg så jag misstänkte sedan tidigare att den hunden troligtvis inte var så värst trevlig mot andra hundar, men att den skulle hoppa på oss oprovocerat hade jag inte en aning om! Nouchi är ju en tik och dessutom är hon ju igång och ska börja löpa så jag tyckte det var väldigt konstigt att han var såpass aggressiv mot oss som han trots allt var. Hon hade ju ändå hunden lös när hon skulle gå från trädgården till bilen, tänk om det istället varit ett barn som kommit gåendes där med sin hund...Även om schäfern inte var aggressiv mot mig utan "bara" min hund så kom ju jag emellan och fick ett av hans nafs. Tänk om det varit ett barn med sin valp/lilla hund som råkat gå där istället, lyft upp den i famnen för att rädda den och schäfern börjat nafsa efter hunden...det kunde ha slutat väldigt illa....
Min kille blev så upprörd över att den andra hundens ägare inte frågat mig hur det gick att han åkte direkt hem till dem efter att han lämnat mig på tågstationen och berättade för kvinnans man vad som hänt. Han berättade att hans fru och hunden var på skogspromenad, men han blev förfärad över det som hänt och över att hon inte frågat mig hur det gick så han lovade att prata med sin fru när hon kommit hem. När jag kom hem igen så fick jag veta att hon hade kommit hem till oss på kvällen och frågat efter mig, och i förmiddags kom hon och pratade med mig och bad om ursäkt. Det kändes bra att hon bad om ursäkt, och jag hoppas verkligen hon förstod att hon inte kan ha den hunden lös mer...som sagt nästa gång hon "..bara ska ta hunden till bilen.." är det kanske ett litet barn med sin lilla hund som kommer gåendes där...
Lydnadstävling i Lund!
Idag var Nouchi & jag, Anna & Pelle och Kimba & Pamela på lydnadstävling i Lund. Vi hade tur med vädret, det var stålande sol trots prognoser om regn :) Platsliggningen var däremot inte lika rolig. I Annas grupp sprang en boxer av planen, men som tur var lät sig inte Pelle påverkas av det. I Pamelas & min grupp så började två hundar leka med varandra. Detta gjorde stackars Kimba så osäker att hon och flera andra hundar, bl a de två som låg på varsin sida om Nouchi, till slut tyckte det det var säkrast att resa sig och smyga fram till sina mattar istället. Till sist var det bara Nouchi och en borderterrier som låg kvar och då kan jag säga att jag hade bra puls! Jag var säker på att Nouchi skulle sätta sig upp men det gjorde hon som tur inte *puh*
Anna & Pelle gjorde en kanonbra insats (Pelle visade hur man gör för att få en 10:a på apporteringen! :) och de tog sitt andra 1:a pris och kom på andra plats totalt med 162 poäng! Stort grattis Anna! Jag & Nouchi lyckades också ta ett 1:a pris och våra 171 poäng räckte till förstaplatsen :) Tyvärr var Pamela egentligen inte alls särskilt sugen på att tävla idag och det märkte Kimba, men de lyckades ändå få ihop 106,5 poäng, bra jobbat tjejer! Nästa gång tar ni också ert andra 1:a pris och sen är det inte långt kvar till LP1 :)
Nu ska vi gå och lägga oss, Nouchi är helt slut och jag med ;) Tusen tack till alla som kom och hejade på oss idag, det känns så härligt att gå in på planen och veta om att ni håller tummarna för oss, att höra hejarop och applåder..det är helt fantastisk känsla..! Tack så jättemycket till er allihop!! och tack till Pamela för lånet att prispallsbilden, och en extra kram till Malin som inte kunde vara med och tävla idag.
Ha det så jättebra tjejer så hörs vi snart igen :)
Många kramar från Camilla & Nouchi
