Min älskade Lacey...

..har fått somna in.

Jag förstod redan i fredags när pappa ringde igen att hon var illa däran så  jag åkte så fort jag slutat jobbet i fredags hem till Österlen där Lacey bor hos min pappa. Så fort jag såg henne så förstod jag att hon inte hade långt kvar och det var med sprutande tårar jag kontaktade vår underbara veterinär som alltid ställer upp, och bokade tid för att låta världens finaste Lacey få somna in. Hela helgen har vi varit hos Lacey, bara tagit det lugnt och försökt underlätta för henne den sista tiden hon hade. Vi låg ute i skuggan på gräset och bara njöt, och jag grät och klappade henne om vartannat. Nouchi förstod vad som skulle hända, för hon var så lugn och stilla hela tiden, precis som om hon inte ville störa Lacey för mycket.

Och så i måndags eftermiddag vid tre-tiden var det dags. Hon låg på ett mjukt skönt täcke ute på gräsmattan i solskenet medans fåglarna kvittrade. Vi satt & låg runt omkring henne och klappade och höll om henne medan hon lugnt och stilla somnade in. Hon visste vad som väntade och hon såg nog fram emot att äntligen få somna in från alla smärtorna. Förmodligen var det juvercancern som hon haft som en liten knöl i flera år som nu hade spridit sig in i magen för hennes mage var alldeles uppsvullen trots att hon inte hade någon aptit, hon åt nästan ingenting alls den sista veckan. Hennes andning var väldigt tung och hon hade svårt att resa sig på egen hand. Lacey hade även HD-fel och pannus (ögonsjukdom) i båda ögonen, men tack vare en starkt smärtstillande medicin och ögonsalvan som hon fick varje dag så levde hon ett bra och aktivt liv ända tills de sista dagarna som var väldigt jobbiga för oss alla.


Lacey och mina vägar möttes lillejulafton 2001 då jag via min vän Silvana (som äger ett hundpensionat i Stockholm och  även sysslar mycket med omplaceringar) hade fått reda på att en 5½ årig blandrastik akut skulle omplaceras pga att ägarens nya tjej som han hade känt i sex månader och skulle vara hos över julhelgen med var allergisk...(!) Om jag inte hämtade henne innan jul skulle hon avlivas!!



Lacey som valp sommaren 1996 :)





Jag hade inte ens sett en bild på Lacey när jag bestämde mig för henne, men jag kände direkt att jag måste rädda den här hunden från att avlivas!

Jag tog ensam tåget upp till Stockholm där Silvana mötte mig. Klockan 11.00 den 23 december rinde vi på killens dörr och ut kom Lacey. Det blev kärlek från första ögonblicket, men både jag och Silvana var chockade över hur stackars Lacey levde och hur hon blivit behandlad. Hon bodde i en liten trång lägenhet i en förort i Stockholm som var så inpyrd med cigarettrök (ägaren kedjerökte konstant) att man knappt kunde andas därinne. Lacey var smutsig, tovig och fick knappt några promenader över huvudtaget, och pga all rök hade hennes luktsinne nästan helt försvunnit. 

Kl 02.00 på julaftons morgon kom vi äntligen hem till Österlen efter att tåget varit väldigt försenat då det var full snöstorm i hela södra och mellansverige. Trots allt som hon varit med om så var hon den mest underbart snälla och okomplicerade hund som fanns, något som alla som träffade henne höll med om. Hon botade många hundrädda människor från sin rädsla, hon hade en alldeles speciell förmåga att få även de mest extremt rädda människor att slappna av och lita på henne.



Lacey hemma i vår trädgård när vi precis fått hem henne i december 2001



Lacey nybadad och nyborstad december 2001 :)

Hennes luktsinne kom tillbaka efter ett halvår ungefär och hon blev så otrloligt mycket gladare när hon äntligen kunde känna dofter igen! Hon var fullkomligt makalöst duktig på att söka och spåra så det gjorde vi flera gånger i veckan. Hon missade aldrig en tappad godisbit eller ett steg i spårskogen.

När Nouchi kom in i vårt liv så hjälpte Lacey till med att uppfostra henne.



Nouchi var söt som socker men en ganska busig valp...




..som tog varje chans att hitta på hyss...




..och hade benen fulla av spring!


Även min kanin Oliver fick tålamodet prövat av lilla Nouchi.. :)



"Hallå kaninen, du är ju i samma storlek som jag! Kom och lek lite med mig, snälla?"




Lacey & Oliver var nog de enda som inte lät sig charmas av bedjande valpblickar :)



Till slut fick Lacey säga åt den lilla busvalpen att här var det minsann hon
som bestämde!



"Bäst att göra som Lacey säger och hålla sig lugn ett tag"




"Vi kan ju leka följa John istället"




Här var det tydligen någon spännande doft som var mer intressant än
fotbollen :)




Med jämna mellanrum skulle valpen sova middag och placerades då för
allas skull i sin hage av kompostgaller. En utmärkt idé tyckte Lacey
(till vänster på bilden) som själv passade på att ta igen sig lite ;)




Lacey påminde lite om en Briard när hon var långhårig, men eftersom hon
hade bl a New Foundland och Collie i sig så fick hon en enormt tjock päls. 
Hon led så av värmen på sommaren, så till sist var jag tvungen att klippa
henne, och hon blev som en valp på nytt när hon blev kortklippt! :)




Lacey i sin fina Riesen-frisyr! Hon var så lik en peppar och salt färgad (grå)
Riesenschauzer att en uppfödare kom fram till mig när vi var på en utställning
på brukshundklubben (Lacey var med som sällskap) och frågade om hon
verkligen var en renrasig schnauzer. Inte illa för en 5-vägs korsning ;)



Lacey & Nouchi hösten 2004 utanför hundsimmet/trimmet där jag då
jobbade, tillsammans med några av våra arbetskompisar :)


De sista 1½ året så levde Lacey ett lugnt liv som glad pensionär och sällskapsdam åt min Pappa och Mormor. Hon fick lugna promenader, smaskiga godisbitar, massor av uppmärksamhet och blev riktigt ordentligt bortskämd, något som passade henne alldeles utmärkt.




Lacey var min alldeles egna Lassie och vi gick tass i hand genom livet hon och jag. Det känns så fruktansvärt tomt nu när hon inte finns här på jorden längre och saknaden efter henne är enorm. Hon blev 13 år gammal.

Tack för allt min älskade vän. Vi ses på andra sidan!


              Lacey

1996.06.12 - 2009.08.24


/ Matte & lillasyster
 


Kommentarer
Postat av: Pamela

Gud vad fint skrivet! Så himla söt hon var i sin långa päls o även när hon var klippt! Vilken tur att hon kom till dig den julen! Den bästa julklapp man kan tänka sig. Alltid tragiskt när man måste ta ett sådant beslut men vi har tur att vi får lova o ge våra bästa vänner den tjänsten när tiden är kommen! Tänker på er! Kraam! :)

2009-08-27 @ 12:28:30
URL: http://briardkimba.blogg.se/
Postat av: Linda och Cookie

Åååh så fint du skrivit om din Lacey! Sitter här med tårarna trillandes...jag vet vad du går igenom, men du får försöka tänka på att hon har det bra där hon är nu.....Avanti tar hand om henne.... Kramar till dig!

2009-08-28 @ 00:02:32
Postat av: Anna & Pelle

Usch ja, här bränner tårarna bakom ögonlocken... Du har skrivit så fint och målande om Lacey. Hoppas att Nouchi och du kan trösta varandra och minnas alla fina stunder ni fick ihop med Lacey, hon har det bra därute på regnbågen med Avanti och de andra hundkompisarna. Stor kramen till dig Camilla!

2009-08-28 @ 08:51:30
URL: http://pelleerovraren.blogspot.com
Postat av: Anonym

Gud alla känslor jag hade då Binas tid var inne kommer fram igen och Lacey har precis som Kicki alltid haft och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Nu kan Bina och Lacey kommunicera via sina antenner igen ler igenom tårarna Storbölar och tänker på den fina tiden som Bina gav mig! Lacey var en hund som berörde alla människor hon träffade! Stora kramar till dig!

2009-08-28 @ 13:13:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0