Debut lydnadsklass 2
Nouchi var jätteduktig och fick 8, 8.5 och 9 på alla moment utom rutan (hon hittade inte rutan utan jag fick hjälpa henne in :) och fjärren (hon ville visa att detta moment kunde hon minsann så hon satte och lade sig själv innan jag hann ge kommando ;) så vi slutade på 157.5 poäng, förargliga 2.5 poäng ifrån ett första pris! Men vi ska ladda om och ta nya tag, detta var bara början ;)
Ha det så gott i sommarvärmen med era fyrbenta :)
Bilder från Rallytävlingen
Duktiga Birgitta & Chillie
Den gulliga pulin :)
Anna & Pelle :)
Vilken kontakt!
Kimba väntar på att få börja
Superfin kontakt! :)
Nyfiken kråka som Magnus fotade :)
Pelle myser i solen
Nouchi & Magnus busar ;)
Tack allihopa för en jättetrevlig dag! :)
Grattis på födelsedagen Nouchi!
Anna, Annas mamma, Pamela och hennes mamma Annette var också anmälda. Pamela vann fortsättningsklassen med hela 96 poäng och blev uppflyttad till avancerad och jag & Nouchi vann nybörjarklassen med 94 poäng och blev också uppflyttad till nästa klass. Anna kom på en hedrande andra plats med 94 poäng, endast 14 sekunder efter Nouchi! För mammorna var det debut i rallylydnad, och det gick bra för båda två även om Annettes Cocos tyvärr var lite snusig för dagen men det går säkert bättre nästa gång :)
Stort Grattis älskade Nouchi! Känns som det var igår jag hämtade hem dig som busig 8 veckors valp, och du vände upp och ner på hela huset i samma stund dina små tassar kom innanför dörren :) Det har varit både skratt och tårar (mest skratt som tur är) men jag skulle aldrig någonsin velat vara utan dig.
Tusen tack för alla underbara stunder vi haft så här långt och jag hoppas på många fler år tillsammans.
Jag älskar dig! / Många kramar från Matte
Nyopererad
Äntligen har jag vågat ta beslutet jag velat fram och tillbaka med så länge, jag har låtit kastera Nouchi.
Efter att ha vänt och vridit fördelar och nackdelar mot varandra kom jag fram till att det var det bästa. Innan har hon ju löpt med allt mellan 6 till 10 månaders mellanrum, och vid det sista löpet hon hade (i juni -09) så blev hon också rejält skendräktig. Det kändes som en tidsfråga innan livmoderinflammationen hade kommit som ett brev på posten.
Nu slipper hon allt sånt, och har jag riktig tur så kanske hennes beteende mot andra hundar förändras till det bättre. Jag tycker att hon blivit lite bättre redan, det är kanske som jag inbillar mig men man lever ju på hoppet ;)
I början på april ska vi börja träna så smått igen, det ska bli jättekul! Vi ses väl på klubben tjejer? ;)
Ps Stort tack till Trelleborgsveterinären som tog så fint hand om Nouchi och för att ni stod ut med tusen frågor från en orolig matte!
Rallytävling i Eslöv
Nu har jag äntligen fått tid att uppdatera om hur det gick på rallytävlingen i helgen. Det är inte klokt hur mycket tid och energi som går åt när man ska ta körkort. Var på 1,5 timme teori igår, körde 80 min i Trelleborgs rusningstrafik idag och ska på en 3 timmar lång föreläsning om riskerna med att kombinera bilkörning med alkohol/droger imorgon bitti *pust*. Känns lite onödigt med den föreläsningen, det är ju självklart att man inte gör sånt...vanligt common sense men tydligen så måste man och inte är det billigt heller, 600 spänn vill de ha för att berätta samma grejor som man fick höra på lektionen man var tvungen att ta för att få börja övningsköra (den gick på 1500 kr)
Hur gick tävlingen då? Jo trots regnigt väder och lerig bana så var Nouchi jätteduktig och lyckades få ihop 97 poäng av 100, och det räckte till en 3dje plats av 28 startande! Domare gav avdrag dels för att Nouchi knappt ville lägga sig (helt förståeligt med tanke på geggan) + att hon tyckte Nouchi satt som en liten räka runt mitt ben under hela banan :D men domaren var jättetrevlig och berättade att hon själv hade haft problem med att hennes egen hund också trängde vid fotgående, så hon gav mig lite tips på hur jag kunde träna bort det :)
Tyvärr glömde jag kameran hemma men det gjorde inte så mycket för det var så blött och geggigt att både hundar och förare var mer eller mindre täckta i lera. Typiskt nog kom inte den utlovade hundfotografen förens efter själva tävlingen, och då var man ju så lagom sugen på att få sin lerboll till briard fotad ;) Synd för det hade varit kul att få lite riktiga proffsbilder på Nouchi men det får bli en annan gång:)
Här kommer lite bilder på oss och på vår fina bil! Tusen tack Tobbe för allt jobb du lagt ner på rostlagning, motorbyte, lackering m.m på min pärla! :) Nu är det bara körkortet kvar ;)
Lydnadsträning
För ett tag sedan när pappa och jag var ute och övningskörde så passade vi på att ta en sväng bort till Simrishamns BK för lite träning. Trots trist väder med regn och lerig mark så gick det ändå ganska hyfsat :)
Fotgående
Efter att ha provat en massa olika träningssätt för att lära in rutan
så har jag äntligen hittat ett som verkligen funkar på Nouchi nämligen
en target! Tänk att ett litet runt plastlock kan få en hund att springa
så fort :)
Fjärrdirigering med boll bakom :)
Hoppet går också bra, för det mesta iaf ;)
Kram på er och ha en jättefin helg allihopa!
Strandpromenad på Österlen
I helgen som gick var jag och Nouchi hos min pappa på Österlen. Jag ägnade största delen av helgen åt intensiv övningskörning och det kändes väldigt bra, börjar få kläm på det här med att köra nu :) Men efter all körning så tyckte pappa och jag att vi skulle åka ner till Borrby strand så att Nouchi fick springa av sig lite :)
Vy över Borrby Strand
Busbriard :)
Nouchi och min pappa har skoj tillsammans ;)
Gamla höga med Tång är det bästa som finns!
Glad briard med spring i benen + sandstrand = MYCKET bus :)
På stranden fanns det lite av varje, bl.a denna låda...
...en gammal trästock...
..och massor av snäckor.
Skymning över Österlen
Bad-bilder
En solig men lite kylig kväll åkte Nouchi, Tobbe & jag ner till Arriesjön så att Nouchi kunde få simma. Det var jättehärligt tyckte hon :)
Nouchi med sin bad-pipis :)
Den fina flytvästen som hon har på sig fick hon av Tobbe. Den köpte
han på Jula för 299kr och det känns bra att hon har den på sig OM
olyckan skulle vara framme när hon är långt ute i sjön. 
Min söta Nusse :)
"Varning för blöt briard"
Man kan sitta lugnt & fint också fast det tar emot att sätta ner sin
rumpa i den räliga blöta sanden :)
Det blir riktiga svall-vågor när hon paddlar på mot sitt mål :D 
Efteråt är det viktigt att man skakar sig ordentligt...och helst så att
man även skvätter ner sina människor :) 
Nytorkad och fin :)
Jag vill passa på att tacka för alla fina kommentarer, mejl, sms och samtal som jag fått i samband med Laceys bortgång från både nya och gamla vänner. Det känns så fint att ni visat en sån omtanke om mig, och att Lacey lämnat så stora tassavtryck i era hjärtan :)
Stor kram till er alla!
Min älskade Lacey...
..har fått somna in.
Jag förstod redan i fredags när pappa ringde igen att hon var illa däran så jag åkte så fort jag slutat jobbet i fredags hem till Österlen där Lacey bor hos min pappa. Så fort jag såg henne så förstod jag att hon inte hade långt kvar och det var med sprutande tårar jag kontaktade vår underbara veterinär som alltid ställer upp, och bokade tid för att låta världens finaste Lacey få somna in. Hela helgen har vi varit hos Lacey, bara tagit det lugnt och försökt underlätta för henne den sista tiden hon hade. Vi låg ute i skuggan på gräset och bara njöt, och jag grät och klappade henne om vartannat. Nouchi förstod vad som skulle hända, för hon var så lugn och stilla hela tiden, precis som om hon inte ville störa Lacey för mycket.
Och så i måndags eftermiddag vid tre-tiden var det dags. Hon låg på ett mjukt skönt täcke ute på gräsmattan i solskenet medans fåglarna kvittrade. Vi satt & låg runt omkring henne och klappade och höll om henne medan hon lugnt och stilla somnade in. Hon visste vad som väntade och hon såg nog fram emot att äntligen få somna in från alla smärtorna. Förmodligen var det juvercancern som hon haft som en liten knöl i flera år som nu hade spridit sig in i magen för hennes mage var alldeles uppsvullen trots att hon inte hade någon aptit, hon åt nästan ingenting alls den sista veckan. Hennes andning var väldigt tung och hon hade svårt att resa sig på egen hand. Lacey hade även HD-fel och pannus (ögonsjukdom) i båda ögonen, men tack vare en starkt smärtstillande medicin och ögonsalvan som hon fick varje dag så levde hon ett bra och aktivt liv ända tills de sista dagarna som var väldigt jobbiga för oss alla.
Lacey och mina vägar möttes lillejulafton 2001 då jag via min vän Silvana (som äger ett hundpensionat i Stockholm och även sysslar mycket med omplaceringar) hade fått reda på att en 5½ årig blandrastik akut skulle omplaceras pga att ägarens nya tjej som han hade känt i sex månader och skulle vara hos över julhelgen med var allergisk...(!) Om jag inte hämtade henne innan jul skulle hon avlivas!!
Lacey som valp sommaren 1996 :)
Jag hade inte ens sett en bild på Lacey när jag bestämde mig för henne, men jag kände direkt att jag måste rädda den här hunden från att avlivas!
Jag tog ensam tåget upp till Stockholm där Silvana mötte mig. Klockan 11.00 den 23 december rinde vi på killens dörr och ut kom Lacey. Det blev kärlek från första ögonblicket, men både jag och Silvana var chockade över hur stackars Lacey levde och hur hon blivit behandlad. Hon bodde i en liten trång lägenhet i en förort i Stockholm som var så inpyrd med cigarettrök (ägaren kedjerökte konstant) att man knappt kunde andas därinne. Lacey var smutsig, tovig och fick knappt några promenader över huvudtaget, och pga all rök hade hennes luktsinne nästan helt försvunnit.
Kl 02.00 på julaftons morgon kom vi äntligen hem till Österlen efter att tåget varit väldigt försenat då det var full snöstorm i hela södra och mellansverige. Trots allt som hon varit med om så var hon den mest underbart snälla och okomplicerade hund som fanns, något som alla som träffade henne höll med om. Hon botade många hundrädda människor från sin rädsla, hon hade en alldeles speciell förmåga att få även de mest extremt rädda människor att slappna av och lita på henne.
Lacey hemma i vår trädgård när vi precis fått hem henne i december 2001
Lacey nybadad och nyborstad december 2001 :)
Hennes luktsinne kom tillbaka efter ett halvår ungefär och hon blev så otrloligt mycket gladare när hon äntligen kunde känna dofter igen! Hon var fullkomligt makalöst duktig på att söka och spåra så det gjorde vi flera gånger i veckan. Hon missade aldrig en tappad godisbit eller ett steg i spårskogen.
När Nouchi kom in i vårt liv så hjälpte Lacey till med att uppfostra henne.
Nouchi var söt som socker men en ganska busig valp...
..som tog varje chans att hitta på hyss...
..och hade benen fulla av spring!
Även min kanin Oliver fick tålamodet prövat av lilla Nouchi.. :) 
"Hallå kaninen, du är ju i samma storlek som jag! Kom och lek lite med mig, snälla?"
Lacey & Oliver var nog de enda som inte lät sig charmas av bedjande valpblickar :)
Till slut fick Lacey säga åt den lilla busvalpen att här var det minsann hon
som bestämde!
"Bäst att göra som Lacey säger och hålla sig lugn ett tag"
"Vi kan ju leka följa John istället"
Här var det tydligen någon spännande doft som var mer intressant än
fotbollen :)
Med jämna mellanrum skulle valpen sova middag och placerades då för
allas skull i sin hage av kompostgaller. En utmärkt idé tyckte Lacey
(till vänster på bilden) som själv passade på att ta igen sig lite ;)
Lacey påminde lite om en Briard när hon var långhårig, men eftersom hon
hade bl a New Foundland och Collie i sig så fick hon en enormt tjock päls.
Hon led så av värmen på sommaren, så till sist var jag tvungen att klippa
henne, och hon blev som en valp på nytt när hon blev kortklippt! :)
Lacey i sin fina Riesen-frisyr! Hon var så lik en peppar och salt färgad (grå)
Riesenschauzer att en uppfödare kom fram till mig när vi var på en utställning
på brukshundklubben (Lacey var med som sällskap) och frågade om hon
verkligen var en renrasig schnauzer. Inte illa för en 5-vägs korsning ;)
Lacey & Nouchi hösten 2004 utanför hundsimmet/trimmet där jag då
jobbade, tillsammans med några av våra arbetskompisar :)
De sista 1½ året så levde Lacey ett lugnt liv som glad pensionär och sällskapsdam åt min Pappa och Mormor. Hon fick lugna promenader, smaskiga godisbitar, massor av uppmärksamhet och blev riktigt ordentligt bortskämd, något som passade henne alldeles utmärkt. 
Lacey var min alldeles egna Lassie och vi gick tass i hand genom livet hon och jag. Det känns så fruktansvärt tomt nu när hon inte finns här på jorden längre och saknaden efter henne är enorm. Hon blev 13 år gammal.
Tack för allt min älskade vän. Vi ses på andra sidan!
Lacey
1996.06.12 - 2009.08.24
/ Matte & lillasyster
Träning på egen hand :)
Efter träningen åkte vi till Arriesjön och badade. Det var jätteskönt tyckte Nouchi så vi ska åka dit i morgon också.
Tyvärr har jag även fått tråkiga nyheter om min 13 år gamla Lacey som inte mår riktigt bra. Hon vill inte äta, och har spytt upp det lilla hon väl fått i sig, men än så länge dricker hon som vanligt. Förhoppningsvis är det bara en bacill hon fått i sig i och med att det är rötmånad men man vet ju aldrig.... :(
Kram på er
Rutan :)
"Ska jag hämta den där rälia trägrejen nu eller?" ;)
"Man tager vad man haver" som Kajsa Varg sa :)
Här tränar vi momentet "hopp-sitt-hopp", fast än så länge är vi bara på "hopp-blå boll-bus" :)
Alltså "Hopp"...
..."blå boll"...
... och "bus" :)
Otrolig freestyleuppvisning!
http://www.youtube.com/watch?v=xtsKIId9Cys
Mer om bröllopet :)
Själva bröllopsceremonin med alla danserna osv var öppen för allmänheten. Förutom Österlens Folkdansgille så var också en tysk motsvarighet inbjuden. Helge (brudgummen) har själv dansat folkdans i den klubben sedan han var liten så den representerade hans "släkt" medans den tyska folkdansklubben var Harumis (brudens) "släkt". Men självklart fanns också deras riktiga föräldrar och syskon på plats inne på själva scenen och de bar också folkdräkter, antingen svenska eller japanska. Jo det blev lite kulturkrock där med en och annan japansk kimono som skymtade förbi ibland alla "knätofsadräkter" men det gick bra ändå :)
Bröllopsfesten som hölls inne på den stora borgen (påminner om ett mindre Glimmingehus och är fd bostad för Bollerups ägare för väldigt många år sedan) senare på kvällen var bara för familjen och de närmaste vännerna men eftersom min bror var bjuden på den så fick jag veta hur själva middagen gick till.
På den tiden fanns ju varken frys eller kyl, och eftersom det lätt kunde komma 80-100 personer på ett bröllop så var det helt omöjligt att laga mat åt alla och hålla denna varm/kall tills det var dags för middagen. Därför hade man helt enkelt knytkalas, så alla gästerna tog med sig en maträtt/bakelser/tårta/frukt eller eller vad det nu kunde vara och vips hade man löst matproblemet! :) Tänk vad smart egentligen för då blev det inte heller så kostsamt för bruden och brudgummens familj :) Detta hade man alltså anammat för alla gästerna blev ombedda att ta med sig mat (min bror skulle ha med sig 10 stycken kakor av valfri sort) så där fanns all möjligt mat, och självklart äkta skånsk spettekaka bland mycket annat :)
Egentligen skulle man gjort likadant idag för då hade man kunnat ha ett stort bröllop utan att behöva stå och laga mat som en galning eller lägga dyra pengar på catering eller kock. Jag har kompisar och släktingar som har eller ska gifta sig, och bara maten ju en enorm utgiftspost om man ska ha ett lite större bröllop och vill bjuda sina gäster på trerättersmiddag. Dessutom hade det ju garanterat funnits något att äta för alla, även för barnen (som ju inte alltid vill äta allting som vuxna äter), de som är allergiska mot viss mat, de som är vegetarianer osv :)
Och tänk vad smart om alla gästerna tog med sig den maträtt som de är alldeles extra bra på att laga, t.ex moster Märtas goda köttfärspaj, kusin Eriks fantastiska tacos, bästa kompisens grönsakssoppa eller farmor Stinas goda jordgubbstårta osv. Då har man ju helt plötsligt ett välfyllt bord av både varm mat och diverse efterrätter där alla kan ta precis det som man själv vill ha = alla nöjda :)
En rätt så fiffig lösning om man föredrar ett lite enklare och mer avslappnat bröllop som inte kostar mängder av pengar, och det blir garanterat ett bröllop som folk kommer att komma ihåg för de har ju själva varit delaktiga :)
Gammeldags bröllop!
Min bror Henke i sin snygga outfit á la ganster från 20-talet ;)
Brudgummen kommer först, ridandes till häst.
Skånska dragoner red med i bröllopsföljet :)
Nervös men förväntasfull.. :)
Bruden kommer efter honom åkandes i en vagn.
De två jättefina ardennerhingstarna som drog vagnen :)
Bruden (till vänster) och en av alla hennes tärnor.
Brudens mamma tillsammans med några andra familjemedlemmar :)
Brudgummen kommer fram till festplatsen....
...och kommer med lite assistans tillslut av det snälla ardennerstoet.
Äntligen tillbaka på säker mark ;)
Vår duktiga speaker höll oss hela tiden informerade om vad som skulle
hända, hur bröllopet skulle gå till, vilken dans som var nästa på tur, varför
man dansade just den dansen osv.
Bruden anländer strax efter brudgummen.
En skål tillsammans innan det är dags att börja :)
Helge och Harumi säger ja till varandra under ett lyckobringande skynke.
Nygifta :)
Danserna börjar
Bruden och brudgummens första dans som gifta :)
Vissa danser var konstigare än andra... :)
Åtta stycken fanbärare gjorde en fantastisk uppvisning!
De gjorde en massa akrobatiska trick :)
Bruden ger bort sin gamla huvudbonad åt en av sina ogifta väninnor som
då blir nästa på tur att gifta sig :)
..och brudbummen ger i sin tur bort sin gamla hatt åt en av sina kill-
kompisar :)
Sedan är det dags för både unga och gamla killar att brottas lite för att visa
hur starka och manliga de är :)
Inga knep är för fula när det gäller att imponera på töserna ;)
Som sagt... :)
Sedan är det dags att bära de nygifta till vagnen.
Grattis Helge & Harumi...!!! Hoppas ni blir jättelyckliga tillsammans! :)
/kram Camilla
LP1!!!
Det känns himla skönt att vi är klara med 1:an nu, och det ska bli jätteskoj att få börja träna in nya moment tillsammans med våra träningskompisar :)
Tack så mycket Pamela, Anna, Malin och Linda för att Nouchi & jag får träna med er, det är tack vare er som det här blev möjligt :) Och tack till alla er som kommit och hejat på oss när vi varit ute på tävlingar, ert stöd är guld värt!
Och ett stort tack till Ingela på kennel Woodlooks som valde ut Nouchi till mig och gav mig förtroendet att få ta hand om henne. Jag kunde inte ha fått en bättre kompis!
Stor kram till er alla
