Äntligen har jag vågat ta beslutet jag velat fram och tillbaka med så länge, jag har låtit kastera Nouchi. 

Efter att ha vänt och vridit fördelar och nackdelar mot varandra kom jag fram till att det var det bästa. Innan har hon ju löpt med allt mellan 6 till 10 månaders mellanrum, och vid det sista löpet hon hade (i juni -09) så blev hon också rejält skendräktig. Det kändes som en tidsfråga innan livmoderinflammationen hade kommit som ett brev på posten.

Nu slipper hon allt sånt, och har jag riktig tur så kanske hennes beteende mot andra hundar förändras till det bättre. Jag tycker att hon blivit lite bättre redan, det är kanske som jag inbillar mig men man lever ju på hoppet ;)

I början på april ska vi börja träna så smått igen, det ska bli jättekul! Vi ses väl på klubben tjejer? ;)




Ps Stort tack till Trelleborgsveterinären som tog så fint hand om Nouchi och för att ni stod ut med tusen frågor från en orolig matte!